Nej, det räcker inte att ”skynda långsamt”!

foto-julia-bahner

Feministiskt initiativs politik uppfattas av många som extrem. Vår statsminister anser att vår politik skulle leda till kaos. Men vad betyder egentligen ’extrem’ och ’kaos’ – och inte minst: för vem? Jag tror att Reinfeldt och de andra borgerliga partier känner sig hotade. För visst är det så: en feministisk politik (i vårt perspektiv) innebär omfördelning från de priviligierade till de marginaliserade. Och vi är nu 20 000 medlemmar som är trötta på att vänta!

För vi vet, svart på vitt, att utvecklingen går åt fel håll. I år fyller Lathund om jämställdhet 30 år. Det är Statistiska centralbyråns statistik om hur det ser ut med jämställdheten mellan kvinnor och män i Sverige. Bristen på initiativ beror således inte på avsaknad av kunskapsunderlag. Men trots att en enig riksdag 2006 antog fyra jämställdhetspolitiska mål för Sverige, så har utvecklingen mot ökad jämställdhet gått pinsamt långsamt. Det är tydligt att detta inte är ett politikområde som prioriteras.

Vi ser en liknande tendens på andra områden som handlar om jämlikhet och hållbar utveckling. Vi uppfyller knappt två av riksdagens 16 antagna miljömål för Sverige. Den psykiska ohälsan ökar, särskilt bland unga och bland kvinnor. Varannan transperson har velat ta sitt liv på grund av utbredd okunskap, diskriminering och hatbrott. Nästan 20 procent av afrosvenskar är fattiga jämfört med knappt fyra procent av inrikes födda. Sju av tio våldsutsatta nekas plats på skyddande boenden på grund av resursbrist. Skolinspektionens kartläggning visar att de vanligaste anmälningarna handlar om kränkande behandling och brist på stöd till elever med särskilda behov – trots att skolorna därmed bryter mot lagen. Det går inte annat än att konstatera att utvecklingen går alldeles för långsamt på de flesta områden. Ändå säger exempelvis Vägvalet att vi ska ”skynda långsamt”, att människor gör så gott de kan. Att trängselskatt och kvotering är extremt, det går ju åt rätt håll ändå.

Vår extremism handlar om att vi är extremt upptagna av mänskliga rättigheter och antidiskriminering. Vi kräver aktiva åtgärder för att komma till rätta med det kaos som präglar alla de människors liv som inte passar in i ett system som premierar de priviligierade få. Vi ser att Barnkonventionen ännu inte är lag. Vi lyssnar till FN som uppmanar sina medlemsstater att omfördela från militärbudget till våldsförebyggande arbete. Vi lyssnar till Diskrimineringsombudsmannens och Skolverkets rekommendationer att införa normkritisk pedagogik. Vi lyssnar till kritiken från FN:s rasdiskrimineringskommitté om att vi ännu inte förbjudit nazistisk propaganda samtidigt som vi ser skolungdomars protester och rädsla för besök rasistiska och nazistiska partier. Vi lyssnar till svenska FN-förbundets kritik mot den nya diskrimineringslagen, som skulle bidra till bättre tillgänglighet för personer med funktionsvariationer, men som på grund av alla undantag förblir nästintill verkningslös.

Feministiskt initiativ baserar sin politik på kunskap. Men i dagens samhälle ger kunskap inte makt. Vår kunskap anses förvrängd, opolitisk eller oseriös. För vår politik utmanar inte bara makten utan också synen på demokrati, politik och vad som är mänskligt. Vi talar om kärlek när andra talar om hat. Vi talar om att ekonomin är ett verktyg att uppnå våra mål om ett jämlikt och hållbart samhälle medan andra talar om att jämlikhet och hållbarhet måste stå tillbaka för ekonomin är högsta prioritet. De andra är rädda för omställning när vi är hoppfulla om en bättre framtid för oss och för kommande generationer. Vår feministiska politik är både fakta och känslor – och när motståndet mot förändring är så stort kan vi inte annat än vara trygga i att vi är helt rätt ute. Vi ser framåt när de ser åt höger och vänster. Rösta rosa för att låta en ny dimension i politiken ta plats som sätter mänskliga rättigheter och antidiskriminering högst upp på den politiska dagordningen!

/Julia Bahner

F! Göteborg

Lämna ett svar