Ett tiggeriförbud löser inte grundproblemet

Debatten om ett eventuellt tiggeriförbud i Sverige fortsätter. Här kommer en fördjupad version av Feministiskt initiativ Göteborgs ståndpunkt. 

Återigen har det blossat upp en debatt om restriktioner och förbud mot tiggeri. Senast i raden är det civil- och kommunminister Ardalan Shekarabi (S) som sagt att ett sådant förslag kan komma att bli aktuellt. Det kallas för en lösning och ett sätt att hantera tiggeriet på gator, torg och andra allmänna platser.

För att förstå de problem som är orsaken till att tiggeri förekommer måste vi betrakta frågan på en strukturell nivå. Vi måste använda ett historiskt perspektiv för att förstå att den rasism som nu drabbar romska EU-migranter är en upprepning av Sveriges rasbiologiska historia; barn som nekas skolgång, romregister, avhysningar och nu kriminalisering av människor som försöker överleva. Vi måste förstå hur antiziganismen har skapat ett samhälle som är så ojämlikt att en relativt stor grupp människor nu tvingas försörja sig genom att tigga. Det handlar om människor som ställs utanför samhällets välfärdssystem gång på gång, oavsett var de befinner sig, som diskrimineras från utbildningssystemet och från att vara en del av den reguljära arbetsmarknaden.

Det är ojämlikhet och diskriminering som skapar en situation där människor lever i fattigdom. En fattigdom som är så brutal att det enda alternativet för att överleva är att tigga. Lösningen på detta kan aldrig vara att förbjuda tiggeri. Lösningen kan aldrig vara att skapa ett samhälle där det finns regler som säger att vi inte får be varandra om hjälp. Lösningen kan inte heller vara att en regering uppmanar människor att inte ge pengar i papperskopp.

Det är avskyvärt att se hur debattfokus och lösningsförslag undviker grundproblemet fattigdomen – och i stället angriper de individer som drabbas av den. Det är en samhällsutveckling med antiziganistiska inslag.

Ett förbud mot tiggeri kan på inga sätt minska fattigdomen, utjämna ojämlikheter eller skapa bättre livsvillkor för en redan mycket utsatt grupp. Därför ställer vi oss emot ett sådant förslag. Vi menar att samhället har ett ansvar för alla invånare. Det innebär att vi på kommunal, nationell och europeisk nivå behöver hitta lösningar och strategier som hjälper människor ur fattigdom, och som kan lindra den nöd som människor befinner sig i för att ingen ska behöva tigga.

När diskussionen övergår till termer om åtgärder i form av förbud mot tiggeri skapar vi ett samhälle där vi riskerar att se på varandra som bördor och problem i stället för att se att vi alla har samma grundläggande behov. Med förslag och diskussioner som handlar om att problemet är människorna som tigger och inte den bakomliggande fattigdomen hårdnar samhällsklimatet ännu mer. Det finns redan belägg för att den nuvarande regeringen gjort livet svårare för utsatta EU-medborgare genom uppmaningar om att inte ge pengar i papperskopp. Regeringens retorik leder till en direkt normalisering  av rasism och legitimerar de hatbrott och den förföljelse som utsatta EU-medborgare allt oftare drabbas av. Ett tiggeriförbud tar oss ännu längre från målet att allas mänskliga rättigheter ska tillgodoses och vi menar att förslaget inte är i linje med den feministiska politik som regeringen säger att de för.

F! Göteborg