Sanna Ghotbi: Mänskliga rättigheter är universella, inte nationella

demo asylrätt3

Ikväll den 1:a december hölls en manifestation i Göteborg för asylrätten och mot regeringens asylpolitik. Sanna Ghotbi, ledamot kommunfullmäktige (Fi), höll ett bejublat brandtal för asylrätten. Lyssna till talet här. 

demo asylrätt2  sannaFoton: Cristina Santos

Föreställ dig att du väcks i sängen på morgonen av att din partner skakar dig och skriker att ni måste skynda er för att någon har bombat sönder hela avenyn och flera stadsdelar i Göteborg står i brand. Du har inte tid att packa väskorna och det enda du har är kläderna du bär och ett fotoalbum som du envisas att ta med. När ni tagit er ut på gatan tvingas ni kliva över grannens döda kropp. Du passerar skolan du gick i från barnsben som nu står i ruiner. Snabbt hinner du rabbla upp namn på alla dina nära och kära och tänka vilka som kommer behöva ristas in på en gravsten. Din partner blöder och du skriker att ni måste till sjukhus men får höra att Östra och Sahlgrenska inte längre finns. Allt händer så fort och snart är hela Göteborg borta och hela ditt liv med det. När ni inser att hela Sverige är sönderslaget blir den enda utvägen att lämna landet.

Är detta scenario svårt att sätta sig in i? Kan det liknas vid det som pågår i till exempel Syrien just nu? Vi glömmer något viktigt här, och det är hur privilegiet att vara så kallad svensk medborgare gör att vi aldrig behöver vara i deras skor. För vi har ett pass som ger oss möjlighet att resa utan problem, vi behöver inte hamna i situationen där flygpersonal är de som ska avgöra om vi får söka asyl. Så länge vi följer vithetsnormen tillräckligt mycket behöver vi inte ifrågasättas för att vara terrorister när vi försöker fly från det helvete som terrorismen orsakat oss. Istället kan vi fritt resa nästan vart som helst i världen och förväntas bli behandlade på ett värdigt sätt. I den koloniala strukturen är Sverige inte ett offer utan en förövare. Sverige har historiskt haft slavkolonier och slavhandel och trots att det idag har upphört innebär inte det att landet inte längre upprätthåller post-koloniala strukturer. Sverige är idag världens åttonde största vapenexportör, vilket bidrar till kränkningar av mänskliga rättigheter, fattigdom, hjälper diktaturer och framförallt föder krig – de krig som människor nu flyr ifrån. Sverige är nu också väldigt nära på att gå med i NATO, något som bland annat innebär ett samarbete med Turkiet – det land som stödjer Daesh med vapen, fri passage, vård och resurser för att mörda fler. Vi är alltså inga globala jämlikar.

För bara ett par månader sedan vaknade flera stormakter i Europa som ur en långvarig sömn och utropade slagord om medmänsklighet, öppnare gränser och välkomnade flyktingar som att de knackade på deras dörrar för allra första gången. Det var som att människor på flykt var ett nytt fenomen, plötsligt hade media ett intresse för att rapportera om alla döda och de fruktansvärda konsekvenser som stängda gränser innebär. Stefan Löfven höll tal där han utropade ”refugees welcome” till folkets jubel. Men det var många av oss som anade att detta bara vara lugnet före stormen, ljuset före mörkret. Och allt stängdes lika fort som det hade öppnats. Plötsligt var stängslen taggigare än någonsin, gränspolisen mer brutal och nu ska det göras tester på barn för att avgöra om de är tillräckligt gamla för att förtjäna en räddning. Denna gång håller Stefan Löfven tal och säger vi har inte plats, Åsa Romson fäller en tår och nu är det plötsligt SD som jublar, för detta är precis vad de har drömt om.

Så länge vi inte går till roten av problemet, alltså det som skapar krig, global ojämlikhet, fattigdom och utsatthet kommer människor att fly. Vi kan inte kolonisera länder och stjäla deras resurser i flera hundra år och inte förvänta oss att det kommer skapa konflikter och utsatthet. Vi kan inte placera våra fabriker som förgiftar mark, luft och vatten och ger människor i dessa länder cancer och inte tro att det förvärrar utsattheten. Vi kan inte sälja vapen, knyta militärallianser, satsa miljontals och åter miljontals pengar på försvaret istället för bistånd och tro att krigen inte kommer fortsätta. Vi kan inte ha ett patriarkalt samhälle och sedan förvånas över alla miljontals kvinnor som årligen blir våldtagna, mördade eller sålda som sexslavar. Vi kan inte låta 1 % av världens befolkning äga nästan halva jordens resurser, där vi hellre beklagar oss över att flyktingar kostar för mycket än att alla miljarder i skatteparadisen gör det. Och den viktigaste faktorn av allt: vi kan inte ha ett nationalstatssystem där vi sätter upp gränser som gör att de människor som drabbas allra hårdast av allt det som vi orsakat inte kommer ha någonstans att ta vägen. I och med hårdare gränskontroller blir också straffet för de som överträder gränserna hårdare, något som vi ser i den ökade rasismen och alla flyktinganläggningar landet runt som står i brand.

Idén om nationalstaten är just det, en idé. Det är ett svagt system, en konstruktion, som bara överlever på grund av att vi fortsätter tro på den. Nationalstaten bryter mot den universalism som finns i FN:s konvention om mänskliga rättigheter. För rätten till ekonomisk frihet, social trygghet, basala behov, skydd från förföljelse ska vara global, den ska alltså gälla varenda individ som existerar på detta jordklot. Men på något sätt har stater lyckats vända det till att det ska bero på medborgarskap, trots att detta inte står någonstans i konventionerna. Med det svenska medborgarskapet följer förmåner som rätten till sjukvård, skola och socialt stöd men hur mycket är detta värt när vi vet att det bara är till för de privilegierade. När vi har 60 miljoner människor på flykt i världen som till majoritet är flyktingar i sitt eget hemland där det inte längre finns någon skola eller sjukhus. När många bor i flyktingläger i grannländerna där det inte ens finns mat för dagen och barn tvingas sova på den kalla marken. När de få som kan ta sig till Europa måste välja den hårda vägen för det inte går att söka asyl via ambassaderna och det inte går att köpa en flygbiljett. De som inte drunknar hamnar utanför ett stängsel i kylan. Om de har turen att ta sig genom så kommer de ändå deporteras för att de inte har ett pass. För det är detta som mitt, ditt, vårt medborgarskap innebär. Det vilar på ett system som tar ifrån andra och ger till oss, ett system som bygger murar, ett blodigt system som ansvarar för livet på miljontals människor. Därför avsäger jag mig idag rätten till att kalla mig svensk medborgare för jag vill hellre vara en global medborgare som delar på jorden och tillgodoser allas mänskliga rättigheter.

F! Göteborg