Diskrimineringen av papperslösa måste upphöra

DSC_7015 kopia

DSC_7015

Göteborgs Fria Opinion: Många papperslösa arbetar näst intill utan betalning, under osäkra anställningsvillkor och utsätts ofta för trakasserier från sina arbetsgivare, skriver Sanna Ghotbi (Fi).

Den enorma risk och kostnad som krävs för att individer ska kunna migrera till ett annat land kombinerat med den ofta livshotande situation som råder i hemlandet gör att de flesta inte har möjlighet att återvända vid avslag. Detta resulterar i att många människor stannar kvar och lever odokumenterade i landet som nekat dem, ofta utan att landet känner till deras närvaro. Att leva med rädslan för att när som helst bli utvisad gör att många inte vågar söka juridisk eller facklig hjälp – en situation som ofta utnyttjas av arbetsgivare.

Många papperslösa arbetar nästintill utan betalning, under osäkra anställningsvillkor och utsätts ofta för trakasserier från sina arbetsgivare. Den irreguljära arbetskraften upptar numera en stor del av skuggekonomin, där både informella och formella företag ser odokumenterade som den ideala arbetaren. Eftersom det informella arbetet är olagligt i Sverige är det svårt för papperslösa att byta jobb utan att riskera utvisning, därmed är de fast i ett beroende till sina arbetsgivare.

En del fackföreningar i Sverige samarbetar också med polisen för att hitta och skicka hem odokumenterade arbetare då de anser att deras låga löner hotar medborgares möjlighet till arbete samt lagen om kollektivavtal. Dessutom vågar inte arbetsgivarna ge arbetarna referenser, vilket ihop med bristande språkkunskaper kan göra det svårt för dem som sedan får uppehållstillstånd att ta sig ur den informella sektorn.

Majoriteten av papperslösa kvinnor placeras inom hushållssektorn med jobb som städning eller barnomsorg. Det paradoxala är att samtidigt som irreguljära kvinnor sköter om andras barn har de inte resurser för sina egna. Det finns de som tvingats lämna sina barn i ursprungslandet för att kunna försörja dem. Separation från sina familjemedlemmar är inte ovanlig som odokumenterad, då många till följd av Dublinförordningen kan hamna i olika länder. Att vara åtskild från sin familj innebär en ökad stress och psykisk påfrestning som för en del kan leda till depression. Otillgängligheten till vård och stöd gör det också svårare att ta sig ur psykiska åkommor.

FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter understryker rätten till arbete som ett fritt val, med en skälig lön, trygga arbetsförhållanden och det är varje stats skyldighet att tillgodose dessa åtaganden. Tidigare var det möjligt att skatteregistrera personer genom ett samordningsnummer istället för personnummer, något som numera endast gäller dem som vistas mindre än ett år i Sverige. Denna möjlighet är viktig för att motverka de osäkra anställningsvillkoren, likaså är rätten till juridiskt och fackligt ombud. Vi behöver arbeta för att synliggöra dessa människors utsatthet och inkludera den informella ekonomin i vår samhällsanalys. Det är dags att samhället inser att människor som söker skydd inte är illegala, däremot att neka dem möjligheten att få sina basala behov tillfredsställda, uppnå ekonomisk frihet och social trygghet – det är illegalt!

Sanna Ghotbi, ledamot kommunfullmäktige (Fi)

Läs artikeln i Göteborgs Fria.

F! Göteborg