GP Debatt: Därför demonstrerar även Fi på första maj

Fi demo
Julia Bahner, ledamot i kommunfullmäktige, på GP Debatt 1 maj: Det finns flera skäl att demonstrera i dag. Fortfarande tjänar kvinnor i genomsnitt 14 procent mindre än män. Och jämställdheten, tillgängligheten och en bättre arbetsmiljö måste även omfatta andra könsidentiteter och personer med funktionsvariationer, skriver Julia Bahner (Fi).

Första maj är historiskt arbetarrörelsens dag och handlade från början om kampen för åtta timmars arbetsdag. I takt med globaliseringen och den tekniska utvecklingen har arbetsmarknaden radikalt förändrats och det är i dag andra frågor som står på arbetarrörelsens agenda. Första maj är i dag en dag då arbetarrörelsen demonstrerar tillsammans med organisationer såsom fackförbund, partier av alla färger – och sedan några år tillbaka även Feministiskt initiativ.

En anledning till att vi demonstrerar är att riksdagens jämställdhetspolitiska mål om lika löner ännu inte nåtts. Fortfarande tjänar kvinnor i genomsnitt 14 procent mindre än män, vilket innebär att kvinnor under en livstid får i genomsnitt 2,6 miljoner kronor mindre i lön än en man. Bland de allra lägst avlönade grupperna finns kvinnor, rasifierade och personer med funktionsvariationer.

Många andra frågor värda att lyfta

Ur ett feministiskt perspektiv finns det också många andra frågor att lyfta denna dag: Vem räknas som arbetare i dag? Varför betraktas visst arbete inte som “riktigt arbete”? Hur kan vi skapa ett hållbart arbetsliv för alla, utan diskriminering och med rimliga arbetsvillkor som håller ända till pensionen?

I Göteborgs stads medarbetarenkät 2014 fanns för första gången möjligheten att ange ett annat kön än kvinna eller man. Resultatet av enkäten visar att anställda i staden upplever att arbetsmiljön förbättrats – förutom för dem som angett annat kön som könstillhörighet. Jämställdhetsperspektivet måste således utvidgas till att gälla även andra könsidentiteter än kvinnor och män.

En annan grupp som ofta osynliggörs i diskussioner om arbetsmarknaden är personer med funktionsvariationer. Talet om en arbetslinje osynliggör dem som av olika anledningar inte har full arbetsförmåga, men också de brister i tillgänglighet som präglar många arbetsplatser och som hindrar arbetsföra personer med funktionsvariationer från att få en anställning. Tillgänglighet handlar i detta avseende både om rent fysiska förutsättningar på arbetsplatsen och om sociala förutsättningar, såsom chefers och medarbetares attityder, kunskaper och förväntningar på personer som bryter funktionsnormerna.

Sliter ut sig för låg lön

Medan vissa grupper kämpar för att ens bli betraktade som arbetare, sliter andra ut sig långt innan pensionen, främst inom vård, skola och omsorg. I den nya forskningsrapporten Psykisk ohälsa, arbetsliv och sjukfrånvaro framkommer att arbetsförhållandena inom dessa typer av arbeten är en starkt bidragande orsak till den ökande psykiska ohälsan, och som främst drabbar kvinnor. Med en generell arbetstidsförkortning skulle fler få chansen till ett arbete och färre skulle också slita ut sig i förtid – något som skulle ge både mänskliga och ekonomiska vinster.

Många står i dag utanför den reguljära arbetsmarknaden och därmed utan såväl löner, försäkringar och rimliga arbetsvillkor. Några exempel:

  • Stödet till våldsutsatta, främst kvinnor och transpersoner som söker sig till jourverksamheter, utförs till stor del av ideellt arbetande kvinnor. Arbetet de utför är i likhet med många andra inom socialt arbete mycket krävande – men ändå värderas det inte så.
  • Personer med intellektuella funktionsvariationer som arbetar i daglig verksamhet gör det ofta med sämre arbetsvillkor än vad som hade accepterats i vanliga arbeten. Därtill kommer negativa attityder om att det arbete de utför inte är ”riktigt” arbete.
  • Många papperslösa arbetar mot nästintill ingen betalning, under osäkra anställningsvillkor och utsätts ofta för trakasserier av sina arbetsgivare – som de dessutom är beroende av då de riskerar utvisning.

En feministisk syn på arbete innebär inte bara att synliggöra diskriminerade grupper på arbetsmarknaden utan också en nödvändig diskussion om vad ett arbete är, vem som har rätt till ett arbete och till vilket pris olika grupper förväntas arbeta. Att alla människor är lika värda skriver de flesta under på – vi menar att det måste avspegla sig i hur vi värderar människors arbete!

Julia Bahner (Fi)

ledamot i Göteborgs kommunfullmäktige

Läs artikeln här och kolla in vad som händer i Fi Göteborg 1 maj här.

Fi demo

F! Göteborg