Fi Gbg:s tal från 8 mars

8 marstal, tema Kvinnors roll i politiken

 Feministen Olympe de Gouges skrev 1791 en Deklaration om kvinnornas rättigheter för att påvisa att den franska nationalförsamlingen hade glömt bort halva befolkningen när deklarationen om de mänskliga fri- och rättigheterna antogs. Hon bytte helt enkelt ut ordet människa, homme, som direktöversatt betyder man, mot kvinna. Vad har hänt sedan dess? Visst, vi har lika rösträtt, ungefär 40 % riksdagsledamöter som är kvinnor. Men vi står fortfarande här, år 2012, för kampen om lika rättigheter för oss kvinnor och det finns en anledning till det. Fortfarande har vi inte halva makten och hela lönen.

Några av oss har ganska bra villkor, framförallt vi som tillhör normen, den vita och på olika sätt priviligierade medelklassen, men samtidigt vet vi också att det blir sämre och sämre för många andra grupper. Det är därför vårt ansvar att som representanter för normen vara självkritiska och granska på vilka grunder vi har den position som vi har. Precis som vi säger åt män att i jämställdhetens namn låta oss kvinnor ta plats, är det vår uppgift som kvinnor inom våra respektive sammanslutningar av alla slag som är samlade här idag att lämna plats åt alla kvinnor. Många av oss gör det redan på olika sätt men det är lång väg kvar innan vi kan se alla kvinnor representerade, så att vi får den mångfald av människor så som vårt land faktiskt ser ut.

En grupp som jag skulle vilja lyfta fram är kvinnor med funktionsnedsättningar.

När vi talar om att vi måste bekämpa mäns våld mot kvinnor – tänker vi då verkligen in även kvinnor med funktionsnedsättningar? Är vi medvetna om att det finns forskning som visar på en dubbel utsatthet när man är kvinna med funktionsnedsättning? Eller när man är HBTQ-person med funktionsnedsättning? Och då måste vi även komma ihåg mångfalden bland kvinnor med funktionsnedsättningar, det kan handla om allt ifrån en kvinna som sitter i rullstol och inte kan springa iväg från sin partner eller som inte kommer in på kvinnojouren pga. otillgängliga lokaler. Men det kan också handla om en kvinna med intellektuell funktionsnedsättning som inte blir trodd när hon försöker berätta om det hon blivit utsatt för. Och som dessutom har svårt att hitta ett jobb på dagens arbetsmarknad där kraven inte tar hänsyn till en annan typ av intellekt, och där hennes betyg från särskolan inte är giltiga. Eller som blir ifrågasatt om hon verkligen är kär i den där tjejen, hon är ju själv tjej, vet hon verkligen vad hon håller på med?

Jag skulle vilja säga som Grunden, en förening av och för personer med vad som kallas för intellektuella funktionsnedsättningar, som de själva beskriver det: Vi andas alla samma luft. Varför har vi då inte också samma möjligheter?

Är vi verkligen medvetna om att allt det som vi funktionsfullkomliga kvinnor tar för givet idag, men som en gång i tiden även för oss var stora landvinningar – ännu inte är det för många andra kvinnor? Det som är grundläggande för så många av oss; ett eget hem, ett jobb, kärlek, vänskap, gemenskap, tillhörighet, är fortfarande långt borta för många. För att kunna få ett eget hem för många med funktionsnedsättningar krävs adekvat professionell hjälp, t.ex. genom personlig assistans eller genom ett stödboende. Och för att träffa någon krävs dels att det finns mötesplatser där det är fysiskt tillgängligt att komma in på och dit man faktiskt också vågar gå, för som det ser ut idag bemöts alltför människor med funktionsnedsättningar fortfarande av fördomsfulla och kränkande attityder, helt enkelt inte som människor, och oftast inte heller som kvinnor; kvinnor som kanske vill föda barn, ha en sexualitet och allt det andra som många av oss dels tar för givet men som även andra tar för givet om oss därför att vi och våra kroppar ser ut som de gör.

Så det är det mitt svar är på årets temafråga för den här dagen, vad kvinnors roll i politiken är; nämligen att föra de kvinnors talan som inte kan själv och arbeta för att lyfta in deras perspektiv, så att vi en dag faktiskt kan stå här och vara representativa för ALLA kvinnor och i förlängningen därmed tillsammans bygga det samhälle där alla har en plats, vare sig det gäller inom politiken, i TV-rutan, på krogen eller affären – för där är vi inte ännu idag. Så min uppmaning till er alla här i kväll är; ge er ut, träffa folk, ta reda på hur de har det, och framförallt, ta reda på vad de vill och hur de önskar att det skulle vara, få med dem in i kampen, som vi faktiskt är skyldiga att föra för alla kvinnor, oavsett attribut och egna förutsättningar!

Julia Bahner, Fi Gbg

F! Göteborg

Kommentera